logo

I GLÄDJE OCH SORG

HISTORIA

FÖRRÄTTNINGAR
Den kristna kyrkan har från första början velat vara närvarande vid de stora vändpunkterna i människors liv, i glädje och sorg. Dop, vigsel och jordfästning är inte bara stora familjehögtider, utan också en del av kyrkans gudstjänstliv, där församlingsborna får lägga sitt liv i Guds hand och be om hans välsignelse. Förrättningarna vill förmedla till oss gemenskap med Gud och hjälpa oss att se vårt liv som en del av Guds plan.

Vår tro är att den treenige Guden verkar i förrättningarna. Luther uttrycker detta i Stora katekesen med orden: ”Fadern ger sig åt oss med allt han skapat, Kristus med alla sina verk och den Helige Ande med alla sina gåvor”. Gud kommer till var och en av oss och möter oss i vår livssituation. Det är därför önskvärt att man på förhand samtalar med prästen och gärna också planerar förrättningen tillsammans, för att man i förrättningen bättre skall kunna beakta familjens livssituation. Vid förrättningssamtalet kan man också komma överens om att någon familjemedlem medverkar t.ex. genom att läsa någon av dopets eller vigselns bibeltexter eller be en bön.

Musiken i förrättningen kan gärna planeras i samråd med kantorn, så att man beaktar förrättningens gudstjänstkaraktär. Kantorn svarar för musiken vid vigsel och jordfästning och hjälper gärna till i valet av lämpliga musikstycken och psalmer. Också vid dop kan en kantor ställa upp, om så önskas. Att sjunga kända psalmer går dock ofta bra utan hjälp av kantorn.

Under rubrikerna kan man läsa närmare om dop, vigsel och jordfästning . Under rubriken ”Övriga förrättningar” beskrivs bl.a. konfirmationen och välsignelsen av hem.

Mer information om förrättningarna får du också på kyrkans hemsida via fliken ”Tro och information”.

Förrättningsböcker förr och nu Den första förrättningsboken som trycktes enbart för Finland var Manuale Aboense, som utkom strax före reformationen 1522. Det var en handbok för prästen och innehöll i enlighet med medeltida traditioner formulären för dop, vigsel, nattvard för sjuka, sista smörjelsen, begravning och formulär för vissa välsignelsehandlingar och sakramentalier.

Efter reformationen användes några handskrivna förrättnings-formulär, tills Mikael Agricola 1546 publicerade en handbok med titeln Käsikirja Castesta ja muista Christikunnan Menoista. En ny handbok publicerades 1614 och den innehöll formulär både för gudstjänsten och de kyrkliga förrättningarna.

Sedan dess har det utkommit många handböcker som godkänts av vår kyrka. Den senaste togs i bruk vid advent 2004. Utmärkande för den är en strävan till att förstärka förrättningarnas gudstjänstkaraktär.

till början