Betraktelserna i andaktspodden är hämtade ur boken Ny dag, ny nåd (2022). I andaktsboken finns betraktelser för varje dag. I andaktspodden väljer biskop Erik ut en betraktelse varje vecka.

Om du vill läsa fler betraktelser kan du köpa boken. Den hittas bl.a. på förlagets webbsida, vibosa.fi.

Biskop Eriks andaktspodd vecka 5

Välkommen till andaktspodden för den här veckan, vecka 5. När man i Nya Testamentet läser berättelserna om Jesus är det som om en hel rad av videosnuttar radades fram för en, längre eller kortare. Vi får både se och höra intressanta saker. I en av de längre sekvenserna sitter Jesus och undervisar från sin båt. I en annan ser vi ett ganska dramatiskt fiskafänge som Jesus ställde till med. Och i en tredje är dramatiken ännu större: vi ser Jesus stiga upp i båten mitt i det stormande havet och huta åt vindarna och vågorna så att de lugnar sig. De här sekvenserna eller bilderna är tacksamma motiv för altartavlorna i våra kyrkor, och inte minst den sista, den där Jesus stillar havets vågor. Det motivet dyker upp lite här och var. Det är just den texten eller videosnutten som är evangelietext för 4:e söndagen efter trettondagen, den som inleder vecka 5 i vår kalender. Det finns en detalj där som jag aldrig har sett avbildad på någon kyrkas altartavla. Det är hur Jesus ligger och sover i båten som kastas fram och tillbaka av de höga vågorna. Det är den detaljen jag har valt att fokusera på i den betraktelse som finns på sidan 73 i min andaktsbok. I Matteus 8:24 står det bara helt kort: ”Men han sov”, och det är de orden som jag har satt som rubrik för betraktelsen som jag strax ska läsa.

Men först ska vi stilla oss och be vår inledningsbön:
”Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör, och fram till livets källa av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta dess djupa nöd, du ensam kan oss mätta med livets bröd.”

Herre öppna nu ditt ord för våra hjärtan, och öppna du våra hjärtan för ditt ord. Amen.
Så här skriver Matteus i kapitel 8, vers 24: ”Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov.” Ja, Jesus sov. Och i min betraktelse säger jag så här:
Det kan ha funnits åtminstone två orsaker till att Jesus sov i båten trots att det var stark sjögång. Den ena är att Jesus helt enkelt var dödstrött. I parallellstället hos Markus står det något gåtfullt att lärjungarna ”tog honom med sig i båten” och det kan tyda på yttersta utmattning. Kanske så att Jesus knappt orkade gå? I en sådan situation är sömnen den bästa medicinen. Under sömnen fylls vi med helande och förnyande krafter. Särskilt den som har ett pressande arbete bör se till att få tillräckligt med sömn. Jesus gjorde så.

Den andra orsaken är att Jesus var trygg. Han litade på Gud och han litade på lärjungarna. Den som är fylld av Guds kraft och frid kan enligt Ordspråksboken ”gå till vila utan fruktan”. Han kan, som det också står, lägga sig ”och sova lugnt utan rädsla för den oväntade fasan, stormen som drabbar de onda”. Hur rik och stark är inte den som har sin trygghet i Gud mitt i livets alla stormar!

Jesus är den gode herden och den bästa förebilden i gott ledarskap. Goda företagsledare och förutseende föräldrar vågar likt Jesus ge ansvar vidare och har råd att vila medan medarbetarna tar över ansvaret eller barnen utför sina uppgifter. Endast så kan de anställda i ett företag eller barnen i en familj känna sig värdefulla och endast så växer de till i det som de är bra på.

Sedan kan det komma stunder när det kärvar till sig och alla kommer till korta. Då bör en god ledare likt Jesus i båten ta över kommandot och beslutsamt möta stormarna. En sådan Herre har vi i kyrkan. Det kan tyckas att Kristus sover ibland. Men han är med och han är nära. Och han griper in i den rätta stunden.

Matteus berättar om en stark ”sjögång” som hotade att dränka hela manskapet. Ordet seimós betyder också jordbävning. Mest skakar marken under våra fötter när någon aktivt vill oss ont. Attackerna kan ha irrationella eller till och med demoniska drag. Så var det också här. Berättelsen om stormen ingår i en serie demonutdrivningar i Matteusevangeliets åttonde kapitel. Också den plötsligt uppdykande stormen hade demoniska drag. Därför hutade Jesus åt stormen så som han drev ut demonerna. På samma sätt är det när Jesu lärjungar hotas av undergång i förföljelserna nyckfulla stormvindar. Då gäller det att behålla lugnet, att vara trygg och veta att Jesus är med i allt och att han alltid är den starkare. Också fast vi mänskligt sett går under är han ändå med och han kommer att ta oss fram till den trygga stranden.

Jesus, tack för vissheten att hur det än går, så går det bra.

Det här är alltså något som hela tiden är aktuellt också för oss, varje dag och varje minut. Kanske mer än vi själva förstår eller är medvetna om. Därför har Jesus också lärt oss att varje dag be, att vi inte ska duka under i prövningarna utan att Gud vår Far ska rädda oss från det onda. Han visste mer än någon annan hur svaga vi själva är och hur starka och våldsamma de mörka makter är som vill dra oss ner i djupet. Det grekiska uttrycket ”från det onda” kan också översättas med ”från den onde”. Och det kan nog komma situationer när det är helt klart att det är en ond makt som prövar oss och vill få oss att ge upp. De sveper ju mycket tydligt över hela världen i dag i olika former: som helt irrationell ondska, som vilseledande lögner och som hejdlöst och barbariskt våld. Jesus har mött allt sådant, och han har vridit den avgörande makten ur den ondes händer, nämligen makten att döda. Mänskligt sett gick det inte bra för Jesus. Men när han led och dog och alltjämt älskade så gjorde han dödens Herre maktlös.
Det är därför vi kan säga, att hur det än går så går det bra. Och därför kan vi med psalmisten säga i enlighet med den gamla bibeln: ”I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, Herre, låter mig bo avskild och i trygghet.” (Ps. 4:9) 

Och ta till sist emot välsignelsen:
Må Herren Jesus Kristus välsigna dig och bevara dig för allt ont,
och må han leda dig ända från till den nya tidsålderns överflödande liv. Amen.

 

Biskop Eriks andaktspodd vecka 4

Välkommen till den här veckans andaktspodd där vi fortfarande ska hålla oss kvar vid Jesu möte med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Hon fick där i mötet med Jesus uppleva något som hon aldrig hade upplevt förr. I Jesu närhet kände hon sig trygg och fri och hon kunde tala helt öppet om sitt trasiga liv. Plötsligt kände hon en otrolig befrielse, så hon lämnade sin kruka där vid brunnen och sprang raka vägen tillbaka till staden. Och fri från all skam och all rädsla ropade hon till alla hon mötte: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han inte vara Messias?” Ryktet om den märkliga mannen från Nasaret hade nog med all sannolikhet redan tidigare nått fram också till Samarien, och nu satt han där helt nära deras stad.


Så folket sökte sig ut till brunnen och på stående fot inbjöd de Jesus att komma in till staden. Det ställde Jesus upp på, och det står där i Johannesevangeliets fjärde kapitel att han stannade ”två dagar” hos dem. Och vad gjorde Jesus under de där två dagarna? Jo, han såg till att samarierna fick höra Guds ord. Han lät dem höra det goda budskapet om Guds nya kungavälde i vår värld, vad det då är fråga om och vilka goda konsekvenser det har för oss. Och det fantastiska var att ordets sådd under de här två dagarna hann både växa och gro och bära frukt, så att samarierna till sist kunde säga till kvinnan att nu tror också vi. Tänk att två dagar tillsammans med Jesus så helt och hållet kunde förändra deras liv!

Och nu ska jag från min andaktsbok Ny dag ny nåd läsa betraktelsen som finns på sidan 69 och sen ska jag ännu tillfoga några tankar. Men först ska vi stilla oss och be:


”Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör, och fram till livets källa av nåd oss för. Du ser i varje hjärta dess djupa nöd. Du ensam kan oss mätta med livets bröd.”
Herre, öppna nu ditt ord för våra hjärtan, och öppna du våra hjärtan för ditt ord. Amen

Dagens betraktelse har rubriken STEG FÖR STEG TILL TRO. Den inleds med versen 42 i Johannesevangeliets fjärde kapitel och där får vi höra att folket i staden till sist sa så här till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.”

Och så läser jag själva betraktelsen:
Kvinnans rop ekade genom gränderna: Kom, så får ni se! Jag har träffat en man som har sagt mig allt vad jag har gjort! Allt kom så plötsligt och verkade samtidigt så övertygande. I det täta orientaliska stads- eller bysamhället löpte informationen som en löpeld och på nolltid var beslutet fattat: vi går ut för att se honom! Och ung och gammal strömmande ut genom porten.

Det var kanske just då – så vill troligen Johannes att vi ska läsa texten – som Jesus bad lärjungarna att lyfta blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. För de kunde ju se att folk var på väg mot brunnen där de satt. Här får ni nu se ordets kraft, förklarade Jesus för sina lärjungar. Se, hur sådden har förmågan att bära ögonblicklig skörd. Här är nu skördens tid redan inne och nu kan både den som sår och den som skördar glädja sig tillsammans!

Skörd blev det också, ty samarierna kom till tro. Men liksom ofta ännu i dag skedde det stegvis. De fick en begynnande tro genom kvinnans vittnesbörd. Från Jakobs brunn hade hon rusat tillbaka till staden och bett folket komma ut och se en man som hade sagt henne ”allt som hon hade gjort”.  Hur viktigt är det inte alltjämt att vi vågar berätta vad Gud har gjort i våra liv. Det skapar hopp och det sår ett trons frö hos den som lyssnar. Hur ska någon kunna tro om ingen förkunnar? undrar Paulus. När man fått tron att Jesus har makt att hjälpa och befria är man redan på god väg. 

Samarierna kom i alla fall längre än så. De bjöd Jesus att stanna hos dem och efter två dagar hade de fått en sådan tro som kommer av att lyssna till Jesus själv och hans ord. När man på det sättet tar sig tid att stanna upp hos Jesus och tar till sig hans ord så växer tron på att Jesus är den han säger sig vara. Då vilar tron inte bara i det som Jesus gör utan vid det som han är. Tron är då en personlig gripenhet av Jesus själv.

Det finns i alla fall ännu ett steg på trons väg. Det är antytt i samariernas bekännelse att Jesus är ”världens Frälsare”. Då sa de kanske mer än de anade för stunden. Ty för att få den tron i fullt mått bör man känna till budskapet om Messias död och uppståndelse – alltså inte bara vad Jesus kan göra eller ens vad eller vem han är, utan också vad Jesus har gjort och framför allt vad han nu betyder för oss. Att samarierna ännu inte hade fattat den saken är antytt i notisen att Jesus stannade ”två dagar” hos dem. Det är den tredje dagens budskap om Jesu uppståndelse som de ännu inte kunde känna till. Vi får bläddra ända fram till Apostlagärningarnas åttonde kapitel där det berättas hur evangelisten Filippos kom till dem med det goda budskapet om den korsfäste och uppståndne Herren Kristus. Och då blev det enligt Lukas berättelse ”stor glädje” i staden. 

Jag har en kort bön till sist:
Jesus, tack för att min tro
får vila på en så säker grund:
att du i kärlek utgav dig själv för mig!

Så långt betraktelsen som hade rubriken STEG FÖR STEG TILL TRO. På samma sätt kan det gå också för många av oss. Att komma till tro på Jesus är något mycket stort och mycket underbart. Det kan ske snabbt, men ofta är det fråga om en kortare eller längre process. Hur som helst är det fråga om det största som kan hända en människa. Och det bottnar alltid på sätt eller annat i ett personligt möte med Jesus. Han kommer in i vårt liv och vi blir gripna av den kärlek och den sanning som han alltjämt utstrålar. Aposteln Paulus, som hade varit med om samma sak, skriver i Filipperbrevet att Kristus Jesus hade fått honom ”i sitt grepp”. Och när man på samma sätt kommer i Jesu grepp då är man verkligt fri, lika fri som den samariska kvinnan blev där vid Sykars brunn. Och då tror vi. Inte därför att vi har beslutat oss för att tro utan därför att det djupt inne i oss har vuxit fram en övertygelse som bara finns där och som ingen kan ta ifrån oss. Om man då i ett svagt ögonblick skulle säga att man inte tror, så ljuger man. För man tror. Man tror mera än man själv kan fatta. Så lycka till, kära vän, lycka till på de steg som du tar in i och fram genom trons rika värld.

Och ta till sist emot välsignelsen:
Må Herren Jesus Kristus välsigna dig och bevara dig för allt ont,
och må han leda dig ända fram till den kommande tidsålderns överflödande liv. Amen.

Biskop Eriks andaktspodd vecka 3

Välkommen till mina andaktspoddar kring Guds ord som jag nu ska försöka hålla på med under det kommande året med förhoppningsvis ungefär en andakt per vecka. Jag kommer att läsa en av den innevarande veckans texter från min andaktsbok Ny dag ny nåd. Och sen ska jag varje gång tillfoga en kort kommentar med att par tankar som känns aktuella för mig just då.

När jag sänder ut den här första podden har vi i kyrkoåret den vecka som följer efter den andra söndagen efter trettondagen. Söndagens tema var ”Jesus uppenbarar sin gudomliga kraft” och ett par av veckans bibeltexter fokuserar på hur Jesus inledde sin verksamhet med att uppenbara Guds godhet och makt. I olika situationer och vid olika människomöten öppnade vår Herre steg för steg dörren mot en ny värld med nya möjligheter. Och ännu i dag får både du och jag följa Jesus på samma väg in i Guds rikes nya och spännande framtidsland.

Jag har valt att läsa betraktelsen för onsdagen i den här veckan och den handlar om Jesu möte med den samariska kvinnan. Men innan jag läser betraktelsen ska vi först stilla oss och be en bön tillsammans. Vi börjar med psalmens ord:

”Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör, och fram till livets källa av nåd oss för. Du ser i varje hjärta dess djupa nöd. Du ensam kan oss mätta med livets bröd.” Herre, öppna nu ditt ord för våra hjärtan, och öppna du våra hjärtan för ditt ord. Amen.


Betraktelsen finns på sidan 62 i min andaktsbok, och den har rubriken MYCKET PÅ SPEL och den inleds med det som står skrivet i Johannesevangeliets fjärde kapitel, verserna 6 och 7. Så här står det där:

Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." (Svenska Folkbibeln 2015)

Också här, liksom i berättelsen om bröllopet i Kana, har Johannes bäddat in mycket mer än det som syns vid första anblicken. Steg för steg inser den samariska kvinnan att samtalet gällde något mycket mera än bara vatten och brunnar. Hon är själv en olycklig och eventuellt utstött så kallad synderska som farit illa på det äktenskapliga området. Men Johannes fäster uppmärksamheten vid annat. Den kloka och slagfärdiga kvinnan träder fram som en genuin representant för den samariska religionen.

Troligen representerar kvinnan vid brunnen samariernas judiskt-hedniska blandreligion när den är som bäst, precis som Nikodemos, som Jesus hade samtalat med kort före, representerar judendomen när den är som bäst. Nu blev det klart att den andliga källa som man hade druckit sin tro ur där i Samarien var en blandad och grumlig källa. Den liknade Jakobs brunn som inte var ett rent källflöde utan innehöll en blandning av grundvatten och filtrerat regnvatten.

Det var nu som kvinnan fick sin chans, och berättelsen visar att det var mycket som stod på spel både för henne själv och för hennes folk när Jesus samtalade med henne. Främlingen vid brunnen talade och betedde sig på ett sätt som fick henne att känna sig trygg. Hon kunde plötsligt tala mera öppet om sig själv och sin tro än hon troligen hade kunnat göra någonsin förr. Jesus var så mänsklig och god att hon totalt glömde bort sig själv.

Johannes noterar att det var vid sjätte timmen – vid tolvtiden mitt under dagens hetta – som mötet ägde rum. Jesus var trött av vandringen och behövde vila. Med den iakttagelsen ber oss Johannes att åter tänka efter: Vad var det som också skedde vid sjätte timmen – och vilken trötthet går tanken då till? Svaret är, att det enligt Johannes passionsberättelse i kapitel 19 var vid sjätte timmen som Jesus ”utlämnades” till att korsfästas. Nu upprepade han – eller rättare: förebådade han – samma fråga med sin begäran om vatten från samariskans kultiskt orena kärl. Och Johannes ber oss att stanna upp och tänka. Vad är det som Jesus själv har att skänka ur den trötthet och törst som är förknippad med den sjätte timmens smärta? 

Svaret i vår text lyder: Levande vatten – klart, rent och flödande källvatten som flödar fram ur det eviga livets källa. Källan är – som det skulle visa sig – Jesu sår och blod på korset medan det flödande källvattnet är Andens och trons rika gåva. Det viktiga är inte vad Jesus kan få av oss, utan vad han har att ge: det eviga livets friska vatten. Varje gång som vi likt samariskan får nåden att stanna upp i Jesu närhet är det livets viktigaste angelägenhet som står på spel.

Jesus, den längtan du väckt hos mig
kan bara du själv stilla.


Så långt alltså andaktsboken. Jag tror att den är berättad bland annat för att vi ska komma närmare Jesus med alla våra problem och intramp och allt som trycker oss. Och sen för det andra för att vi själva ska lära oss av Jesu sätt att leva och vara. För det finns så många som behöver få ett möte med Jesus. Och vi kan bli redskap för något sådant. Ännu i dag är det viktigt: att vi ger varandra tid. Att låter en annan människa stoppa oss på vård vandring genom livet, att vi pratar med varandra, och att vi framför allt lyssnar, så att den andra får chans att säga vad han eller hon har på hjärtat och bär på i sitt hjärta. Och sen, att vi ser till att det får vara ett öppet och tryggt rum omkring oss när vi är i ett sådan möte, med både den rätta närheten och den rätta distansen.


Jag brukar säga: rätt förstått ska vi vara ”möteskristna”, och då tänker jag på två saker. För det första att vi gärna söka oss till samlingar där man möts i Jesu namn kring Guds ord. Och då framför allt söndagens gudstjänst förstås, men om vi har chansen att samlas med någon annan i Jesu namn är det jättebra. Och sen för at andra, att vi själva är alerta på och vakna för alla de möten med någon annan människa som vi kan få under veckans lopp. Det kanske är på gatan, det kanske är i butiken eller var som helst, eller hemma hos någon. De här korta eller längre mötena kan bli till otroligt stor betydelse, så som det blev för den samariska kvinnan när hon fick samtalet med Jesus där vid brunnen.


Det här betyder ett väldigt givande och spännande liv. Så lycka till!

Och så hoppas jag att vi får träffas igen nästa vecka och de följande veckorna. De här poddarna kommer ju att ligga kvar på nätet, så man kan gå in och lyssna på nytt när som helst.

Ta till sist emot välsignelsen:

Må Herren Jesus Kristus välsigna dig och bevara dig för allt ont
och må han leda dig ända fram till den kommande tidsålderns överflödande liv. Amen.