Palmsöndagen

Palmsöndagen är den sista söndagen före påsk och inleder påskveckan. Då börjar kyrkan följa de sista skedena i Jesu liv.

På palmsöndagen minns man hur Jesus före sin död red på en åsna in till påskfesten i Jerusalem och hur människorna strödde palmkvistar på vägen framför honom.

Palmkvistar eller videkvistar

Det har varit tradition att man hämtar palmkvistar till kyrkan. Man har också burit dem i palmsöndagens processioner.

I de nordligare länderna har man använt videkvistar i stället för palmkvistar. Palmkvistar och videkvistar är i det här sammanhanget en symbol för hopp, seger och Kristi kunglighet.

För Kristi efterföljare är kvistarna ett erkännande av det eviga livet.

Skärtorsdagen

På skärtorsdagens kväll och natt drog sig Jesus tillbaka till Getsemane trädgård för att be sin Fader om kraft. Judas förrådde Jesus och avslöjade för hans fiender, det judiska tempelprästerskapet, saddukeerna och de romerska soldaterna, var Jesus fanns. De lät fängsla honom.

Göra ren

Skärtorsdagen är torsdagen före påsken i stilla veckan, dagen före långfredagen. Ordet skära betyder att göra ren. Namnet hänvisar till den bikt som sker på skärtorsdagen. Enligt folktraditionen var det något ont som skulle jagas bort från gården.

Nattvard

På skärtorsdagen instiftade Jesus nattvarden:

Se­dan tog han ett bröd, tac­ka­de Gud, bröt det och gav åt dem och sa­de: ”Det­ta är min kropp som blir off­rad för er. Gör det­ta till min­ne av mig.” Ef­ter målti­den tog han på sam­ma sätt bäga­ren och sa­de: ”Den­na bäga­re är det nya förbun­det ge­nom mitt blod, som blir ut­gju­tet för er.

På skärtorsdagen hör det till finländsk tradition att gå till nattvarden. Helgdagens texter berättar om då Jesus åt den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar och instiftande nattvardens sakrament. På skärtorsdagen tvättade Jesus också lärjungarnas fötter. I många kyrkosamfund hör seden att konkret tvätta varandras fötter fortfarande till gudstjänstlivet.

På kvällen blir altaret svart

På skärtorsdagens kväll inleds den tre dagar långa helgtiden (den så kallade triduum), korsets och uppståndelsens påsk, som sträcker sig till påskdagens kväll. Då mässan avslutats på skärtorsdagens kväll kan man ta bort de liturgiska föremålen från altaret och klä det i svart.

Påskdagen

Kristus, vår Gud, har uppstått och skänkt världen stor nåd!

På påskdagen firas Jesu uppståndelsefest. I påsknattens eller påskmorgonens mässa står uppståndelsen, men också dopet, i centrum. Gud har uppväckt Jesus från de döda och brutit dödens insegel – alla kristna uppstår från de döda.

Vita blommor symboliserar glädje

I påskdagens högmässa pryds altaret av vita blommor som symboliserar glädje, renhet och oskuld. Den vita färgen påminner oss om att Kristus, som själv var utan synd, har lidit för alla dem som behöver förlåtelse.

I urkyrkan döptes församlingsmedlemmarna ofta i påskgudstjänsten.

Jesus visar sig för kvinnorna

På annandag påsk minns man hur den uppståndne Jesus visade sig för de kvinnor som följt honom och för lärjungarna på väg till Emmaus. Då förstod de att han uppstått från de döda och sedan alltid skulle vara med dem.

Påsktid i 50 dagar

Påsknatten inleder den egentliga påskveckan, som varar till följande lördag, då påskens glädjebudskap går vidare. Varje dag, från tisdag till lördag, har sina egna bibeltexter med vittnesbörd om uppståndelsen. Påsktiden varar i 50 dagar och avslutas på pingstdagen.